Kvinnorna som vägrar ge upp sin mark

De sitter i skuggan under ett olivträd. Högtidsklädda. Temperaturen har stigit till 44 grader och de har inte druckit en droppe vatten, ännu mindre ätit. Det är ramadan och fastan bryts inte förrän 19.45, nu är klockan snart två.

Jag kan se deras odling skymta bakom stenmuren. Efter en resa genom Västbanken, längs muren, vakttorn, vägspärrar och militär med automatvapen, känns det gröna fältet som en välsignelse – ett hopp i ett annars förödande land.

Vi är i Jordandalen i Palestina. Med sin bördiga jord är dalen hjärtat i det palestinska jordbruket. Eller var. I dag kallas området C och kontrolleras fullt ut av den israeliska armén.

Kvinnorna tillhör ett jordbrukskooperativ som startade 2010 med stöd från We Effect. Idag har kooperativet 30 medlemmar, kvinnor som kommer från fyra fattiga byar i dalen.

Att vara självständig är viktigt. Nu kan jag som kvinna komma och gå.

Palestinas jordbrukare påverkas av ockupationen

Ockupationen, med den ständigt närvarande armén, har katastrofala konsekvenser för landets jordbrukare. Avspärrningar och säkerhetszoner gör det oerhört svårt för bönder att odla sin jord, skörda sina produkter och sälja dem. Medan de israeliska bosättningarna har grönskade trädgårdar och pooler, saknar de palestinska byarna ofta rinnande vatten.

Den 50 år långa ockupationen bryter sakta ner det palestinska folket. Och som i så många andra fattiga länder drabbas kvinnor hårdast.

– Fattigdom och brist på arbete gör att många palestinska kvinnor tvingas arbete på de israeliska bosättningarna eller gifta sig ungt, redan vid 15, då familjer inte har råd med utbildning. Tack vare stöd från kooperativet kan vi välja en annan väg, säger Ikram Whedi, 46. Mamma till fem döttrar och tre söner varav den äldsta är 25, och den yngsta 3.

Situationen för paletinska kvinnor på landsbygden

Att som kvinna lämna hemmet för att starta en egen verksamhet är ovanligt. Det hör inte till vår kultur, berättar Iman Jamel Turkman, 30 år.

– Män, föräldrar och alla andra i byarna, tyckte det var en konstig idé. Men vi stod på oss och efter utbildning i jämställdhet lärde vi oss att argumentera för vår sak.  Nu när kvinnornas män ser alla fördelar som odlingen har gett familjerna, stöttar de oss. De kan till och med vakta de minsta om vi behövs på odlingen, säger Iman Jamel Turkman, som själv inte är gift.

På sju år har kooperativet gått från att odla gurka och paprika till att idag odla 46 olika grönsaker och kryddor. Allt ekologiskt. Timjan som precis skördats i växthusen, gav i år en skörd på 900 kilo. Grönsaker och kryddor räcker både till kvinnornas familjer och till att sälja lokalt. Med mer vatten, mer mark, och utan sabotage och vägspärrar, skulle de kunna växa.

– Bosättarna och de israeliska myndigheterna har lagt beslag på nästan allt vatten. De saboterar våra vattenledningar och vi blir tvingade att köpa vårt eget vatten dyrt av dem.

Israeliska vägspärrar hindrar oss att sälja våra grödor och att odla ekologiskt medför också en risk. Om vi blir för framgångsrika och börjar konkurrera med israeliska jordbrukare, kommer de bara och förstör vår odling eller saboterar våra vattentankar, det finns så många exempel på det. Jag känner mig aldrig säker, säger Iman Jamel Turkman,

Genom kooperativet har kvinnorna fått utbildning i jordbruksteknik, ledarskap och hjälp med att få växthusen i bruk. De har också kunnat bygga en toalett, berättar Iman och pekar på ett skjul i utkanten av odlingen.

Nu drömmer dem om att växa. Att få möjlighet till att hyra mer mark, få tillgång till vatten och att fler kvinnor ansluter sig.

–Mina döttrar uppmuntrar mig att arbete på fältet. Jag är glad och stolt över vårt arbete. Att vara självständig är viktigt. Nu kan jag som kvinna komma och gå. Genom kooperativet har jag blivit aktiv i samhället och jag har fått nya vänner. Många ger upp och flyr. Men många stannar och kämpar som vi, säger Ikram Whedi.