”Vi kramade varandra och bad till gud att rädda oss”

Familjen Bernal i sitt nya, stormsäkra hus. Familjen består av Jonalyn, Elino, Mariela 10, Eljay 8, Maurelle 6 och Kris 1.
Familjen Bernal i sitt nya, stormsäkra hus. Familjen består av Jonalyn, Elino, Mariela 10, Eljay 8, Maurelle 6 och Kris 1.
Den 8 november 2017 har det gått fyra år sedan världens värsta tyfon slog till mot Filippinerna. För de överlevande är det som att tiden har stått still.

Får man gråta under en intervju? Frågan i mitt huvud är märklig. Men jag svarar inte. Känner bara tårarna rinna längs kinderna, ner på pappret där jag försöker sammanfatta Jonalyn Bernals fruktansvärda morgon den 8 november 2013.

Staden Basey, Filippinerna. Klockan 07.45. Gränsen för orkan går vid 32,7 m/s. Orkanen Gudrun nådde som mest 42 m/s. Utanför Jonalyns hus blåser det 90 m/s denna morgon. Hon hade hört på radion att en storm var på ingående och lämnade hemmet för att söka skydd i fasterns starkare hus.

Min man väckte mig och sa att vi var tvungna att gå upp till andra våningen. Det fanns ingen el i huset och jag hörde att det blåste. Kraftigt.

Regnet gjorde så ont på min hud.

Det brister för Jonalyn. Det har snart gått fyra år sedan tyfonen Haiyan, en av de värsta i världshistorien, slog till mot hennes familj. Hon gråter som att hon berättar sin historia för första gången.

Från andra våningen såg hon de svarta vågorna. En vägg av vatten.

Jag bad till Gud att rädda oss.

De satte sig i en cirkel, arm i arm, med en filt över sig. Kramade varandra. Bad. Vattnet steg för varje minut.

Min man trodde att jag var medvetslös. Jag skadade mig på plåt som kom flygande genom rummet.

Jag frågar hur Marielle, Jonalyns äldsta dotter, upplevde allt. Marielle som haft ett stort leende på läpparna och lekt runt oss stannar upp. Sätter sig i sin mammas knä på stengolvet. Sluter sig. Viskar.

Regnet gjorde så ont på min hud. Jag kunde inte stå upp, säger hon och sen inget mer.

Tårarna sätter stopp. Något säger mig att Marielle aldrig fått berätta.

Efter en timma började vinden lugna sig och Jonalyns man gick ut för att leta efter mat. Deras bebis behövde mat, mjölk. Han möttes av undergången. Kvadratkilometer av familjens hemstad var jämnade med marken. Som om 1 000 bulldozers kommit från havet, sida vid sida. Död överallt.

— Jag försökte leta efter vårt hus men insåg snabbt att det inte längre fanns kvar. Men jag hittade mjölk, säger Elino Bernal.

De följande dagarna är ett töcken. Familjen lånade pengar för att köpa blöjor, mat, socker. När We Effects personal nådde katastrofzonen möttes de av lekande barn, i totalförstörda klassrum utan tak.

Haiyan, en av de värsta tyfonerna i världshistorien

1,9 miljoner människor blev hemlösa. 6 300 människor miste livet. 200 000 människor är fortfarande hemlösa efter tyfonen. Men ur spillrorna efter Haiyan reser sig också nya, starkare hus. Idag har Bernals och 100 andra överlevande familjer från staden Basey flyttat in i nya hus, som byggts med stöd av We Effect.

Jonalyn och familjen flyttade in för ett halvår sedan, på dagen tre år efter Haiyan slog till.

— Det första min dotter sa när hon såg huset var, är vi rika?

Huset består av 2 400 tegelstenar, designade för att stå emot nästa superstorm.

Jag är så oerhört lycklig, och glad. Det är därför jag planterat så mycket blommor utanför huset. Det är mitt sätt att säga tack till de som gjort det möjligt. Här är jag trygg till 100 procent. Huset har räddat oss.

 

Fler hus väntar på att byggas i Basey. Ett hus kostar ungefär 40 000 kronor att uppföra. En utmaning är dock att få markanvisning av myndigheterna. We Effect arbetar med lokala myndigheter och bostadsorganisationer för att få fram så många platser som möjligt där tyfondrabbade människor kan få en chans att leva ett bättre, säkrare liv.

Över 20 miljoner människor lever i fattigdom i Filippinerna. Ibland med bara en lappad presenning som skydd mot över 20 skoningslösa tyfoner som varje år slår mot landet. Den ständiga kampen för att hålla familjen vid liv gör att många inte kan ta sig ur fattigdom. Utan vatten, toalett eller riktigt tak är det svårt, för att inte säga omöjligt, att bygga sig vidare i livet.