Rashas hus är en hemlighet

Rasha Ibraheem Nawajaah vid tältet som döljer familjens enkla bostad. Foto: Ola Richardsson.
Rasha Ibraheem Nawajaah vid tältet som döljer familjens enkla bostad. Foto: Ola Richardsson.
I treåriga Rasha Ibraheem Nawajaahs verklighet måste man gömma sitt hus i ett tält. För man får inte ha hus. Bara tält. Och man får inte ha vattenledning heller. Inte om man är palestinier.

Det är de israeliska bosättarna lite längre bort – hon kan se dem där uppe på kullen – som förbjuder Rashas familj att ha hus. Och allt som oftast går de ut från sina hus på kullen och hotar att köra bort palestinierna från sin mark. Igen.

Livet utanför Hebron på Västbanken i Palestina

Bostaden som Rasha och hennes familj bor i är ett enrumshus på cirka 15 kvadratmeter, med råa väggar av murblock, täckta med tältduk som hålls fast av rep, stenar och gamla bildäck. Inget golv. Låga sängar som på dagarna används som soffor. Så ser det ut i hennes liv utanför byn Susiya i semiöknen utanför Hebron på Västbanken i Palestina.

Naser Mohammed Noajjah visar stubbarna av de olivträd som de israeliska bosättarna har huggit ned.
Naser Mohammed Noajjah visar stubbarna av de olivträd som de israeliska bosättarna har huggit ned. Foto: Ola Richardsson

Invånarna i Susiya blev evakuerade från sina ursprungliga hem första gången 1986, när israeliska myndigheter deklarerade att byn var av arkeologiskt värde. Palestinierna byggde upp tillfälliga bostäder utanför byn, men blev åter bortkörda 2001. Och igen 2011, med argumentet att de inte hade något byggnadstillstånd.

Hotas av vräkning när israeliska bosättningen expanderas

Nu hotas Rasha, hennes familj och alla grannarna av vräkning. Bortkörda återigen. Den israeliska bosättningen ska expandera.

Byinvånarna hindras från att ha elektricitet och vattenledning i byn. Brunnarna har demolerats och de är förbjudna att gräva nya.
– Vi har fått en traktor och hämtar vatten i en stor tank, men varje gång vi ger oss ut på vägarna är vi oroliga för att inte släppas tillbaka hem igen, säger Naser Mohammed Noajjah, som är talesman för kooperativet som har bildats.

Trakasserier varje dag

Han berättar att de blir trakasserade på olika sätt. Varje dag. Ofta stenkastning, ibland döda djur som läggs i vattendragen för att förorena dem. Eller planteringar som förstörs.
– När det var kallt häromdagen behövde bosättarna ved att elda med. Så de kom hit och högg ner 36 av våra olivträd. De var 30 år gamla och vårt levebröd, berättar Naser sammanbitet.

Susiya ligger i det som kallas Area C på Västbanken. Det är palestinskt område, enligt både FN och Internationella domstolen i Haag. Men här är det israelerna som bestämmer allt.
– Vi har dokument som styrker att vi äger husen vi bodde i och marken vi odlade. Vi har gått till domstol, men det händer absolut ingenting. Nu är vi hotade av avhysning igen. Men vart vi ska ta vägen då, det vet vi inte. Det vet ingen.

Enligt FN-organet OCHA är det överhängande risk för invånarna i Susiya att bli tvångsförflyttade: ”Människors tillgång till sitt jordbruk och sin betesmark har gradvis minskats på grund av systematiska övergrepp och hot från israeliska bosättare, vilket undergräver deras försörjning och trygghet”, skriver OCHA i en ny rapport. We Effect stödjer Susiyas kooperativ i arbetet att få tillgång till rent vatten, bland annat med hjälp av en traktor med mobil vattentank.

We Effect stödjer människor i hela Palestina med bland annat affärsutveckling, att skapa möjligheter för bönder att producera och sälja sina varor, exempelvis olivolja. I samarbete med Sida och FN ger We Effect humanitärt stöd till människor i akut behov av hjälp.

 

Västbanken, som sedan 1967 är ockuperad av Israel, är indelad i tre områden. Area A kontrolleras av Palestinska myndigheten, Area B har delat styre medan Area C (som utgör cirka 60 procent av Palestina) helt kontrolleras av israelisk militär. Genom att ge en gåva till We Effects verksamhet bidrar du till vårt arbete i Palestina.