EU sviker människor i fattigdom – biståndslöfte uppnås 70 år för sent

En ny rapport visar att det i nuvarande takt kan dröja ytterligare drygt 30 år innan EU når målsättningen att minst 0,7 procent av medlemsländernas bruttonationalinkomst ska gå till internationellt bistånd. Det är en försening på nästan tre generationer. En första biståndsmålsättning sattes redan på 1970-talet.

Varje år granskar CONCORD Europa hur EU når upp till målsättningen om 0,7 procent av BNI till bistånd. Årets rapport visar att EUs bistånd har ökat med 27 procent under de senaste två åren (2014-2016) och att några få länder som till exempel Sverige når målsättningen. Samtidigt visar rapporten att merparten av ökningen äts upp av kostnader som inte bidrar till fattigdomsbekämpning i utvecklingsländer, även om de rapporteras som bistånd.
– Även om EU ökade sitt bistånd totalt är takten alldeles för långsam. Just därför är det en mycket viktig markering från Sverige att öka biståndet så att vi 2018 återigen når den svenska målsättningen om att 1 procent av BNI ska gå till bistånd, säger Anneli Rogeman, VD på We Effect, en av elva medlemsorganisationer i CONCORD Sveriges arbetsgrupp AidWatch.

Rapporten konstaterar att gapet till biståndsmålet är större än officiell statistik visar, eftersom biståndet urholkas. Nästan 20 procent av EUs bistånd används inte alls till det som det är tänkt att användas till – att bekämpa fattigdom i utvecklingsländer. Istället används 15 miljarder euro av biståndspengarna, en ökning med 43 procent jämfört med året innan, till inhemska kostnader i EU-länderna för asylmottagande, eller till sådant som för tillbaka pengar till EU, såsom bundet bistånd eller räntor på skuldavskrivningar.
– Sverige måste ta ett globalt ansvar och driva på så att EU-medlemsstaterna sätter hårdare regler för sig själva och bevarar biståndets fokus på fattigdomsbekämpning. I ett läge där urvattningen av EUs bistånd ökar måste Sverige vara en stark motkraft, säger Georg Andrén, generalsekreterare på Diakonia.

I Sverige användes 18 procent av biståndet under 2016 till aktiviteter som inte är tydligt kopplade till att bekämpa fattigdom i utvecklingsländer, främst avräkningar för asylmottagande. I budgetpropositionen för 2018 säger Sveriges regering att avräkningarna för inhemskt asylmottagande ska minska, men CONCORD Sveriges AidWatch-grupp menar att minskningen i själva verket beror på att kostnaderna för regeringens asylpolitik minskar i stort.
– Sverige behöver göra ett tydligt åtagande att fasa ut avräkningar för inhemskt asylmottagande som nu tas från biståndsbudgeten. Det är viktigt att Sverige föregår med gott exempel och inte blandar ihop viktiga utgiftsområden med varandra och kallar det bistånd, säger Anders Malmstigen, generalsekreterare på Svenska missionsrådet, SMR.

Fakta: Om AidWatch-rapporten

Redan på 1970-talet satte länder inom OECD en målsättning om att 0,7 procent av dåvarande bruttonationalprodukten skulle avsättas till bistånd senast år 1980. År 2005 åtog sig EU (medlemsstater och EU-kommissionen) att senast 2015 avsätta 0,7% av bruttonationalinkomsten (BNI) till bistånd. OECDs biståndskommitté DAC tillåter rapportering av vissa typer av kostnader som bistånd, till exempel räntor på skulder och skuldavskrivningar, och vissa inhemska kostnader för flyktingmottagande respektive studentprogram. Det är kostnader som AidWatch inte betraktar som genuint bistånd. Bistånd ska syfta till reella utvecklingseffekter för människor i utvecklingsländer.

CONCORD Sverige samordnar svenska organisationers gemensamma arbete med att bevaka EU-ländernas biståndsåtaganden. CONCORD Sverige är en del av den europeiska plattformen

CONCORD Europa som genom AidWatch-initiativet årligen granskar samtliga EU-länders bistånd.

Följande organisationer ingår i CONCORD Sveriges AidWatch-grupp: Diakonia, Forum Syd, Individuell Människohjälp, Plan International Sverige, Rädda Barnen, Svenska Afghanistankommittén, Svenska kyrkans internationella arbete, Svenska missionsrådet, Union to Union, We Effect och Världsnaturfonden WWF.