Anna Tibblin: Hunger är inte retorik

Politik handlar om konflikt, om debatt – om att nöta åsikter mot varandra; om kompromiss.

Men också om ansvar. Ett ansvar som samtliga svenska riksdagspartier visade under vårens krishantering till följd av covid-19. Svensk politik kan samlas, om man vill.

Därför kändes det ibland smärtsamt att lyssna på dagens riksdagsdebatt om budgeten för 2021. Detta är en historisk budget för att möta den största kris vi upplevt i modern tid – i Sverige och i världen. Men debatten handlade inte om människors oro, om framtiden, om politiska visioner… utan om att banka varandra i huvudet med rätt billiga replikskiften.

Politiskt spel i all ära, men detta är inte rätt tid för lek.

Moderaternas ekonomiska talesperson Elisabeth Svantesson ifrågasatte den bibehållna nivån på biståndet och undrade varför vi ska prioritera andra länder när vi har en sådan kris i Sverige? Det dröjde innan hon fick svar. Det blev Miljöpartiet som lyfte biståndet och Kristdemokraterna som uttalade partiets orubbade stöd för enprocentmålet.

Coronakrisen drabbar alla, men de mest sårbara drabbas hårdast. FN varnar för att antalet människor i världen som lider hungersnöd kan fördubblas till 265 miljoner. Fattigdomen ökar för första gången sedan FN började mäta 1990. Våra partnerorganisationer vittnar om mer hunger, fler hot och ökat våld.

I Guatemala hissar familjer som saknar mat en vit flagga. Det är inte ett retoriskt knep; det är ett rop på hjälp.

De svenska biståndsorganisationerna, inklusive min egen, har under året som gått diskuterat hur vi kan jobba tillsammans för att möta en minskande biståndsvilja. Sedan kom coronakrisen och vi såg hur trenden vände och stödet för Sveriges internationella engagemang ökade. Coronakrisen visar tydligt att Sverige hänger ihop med världen och att så länge det finns ett virus, finns det ett hot mot oss alla. Krisen är global och därför måste också lösningen vara det.

Insikten är att människor bryr sig om varandra; i Sverige och i världen. Det är politiskt sprängstoff –men var finns den politiska visionen?

Jag är stolt över att regeringen och samarbetspartierna lägger en budget med starkt stöd för biståndet, särskilt i en tid när länder som Danmark och Storbritannien gör motsatsen. Detta är Sverige som bäst. Men vad kommer sedan?

Jag har djup respekt för våra politiker. De utför ett tufft och viktigt och ofta utsatt arbete. Men när jag lyssnar på debatten kan jag också förstå varför så många känner sig främmande inför politiken, särskilt de unga. Vi vet sedan tidigare att unga ifrågasätter demokrati i högre utsträckning. Vi vet också att rädsla och oro ger bränsle till högerpopulistiska partier.

Enda sättet att möta rädslan är att se den i ansiktet. Och då måste man också kunna berätta om vilken värld man vill ha, även den bortom nuvarande mandatperiod.

Anna Tibblin, generalsekreterare We Effect.

Texten publicerades först i Global Bar Magazine.