Världsfattigdomen minskar till rekordlåga nivåer. Det konstaterar Världsbanken som idag, på internationella dagen för utrotande av fattigdom, presenterar en ny rapport om världens extrema fattigdom.
Men minskningen går för långsamt för att möta FN:s globala mål. Nu måste alla världens länder, inklusive Sveriges kommande regering, satsa på jämställhet och hållbar landsbygdsutveckling för att nå en värld utan fattigdom.
Det är 26 år sedan FN:s generalförsamling fattade beslut om att göra den 17 oktober till världsfattigdomsdagen för att uppmärksamma den globala fattigdomen och situationen för de människor som tvingas överleva på mindre än 17 kronor per dag.
Även om fattigdomssiffror inte säger allt, är det fantastiskt att fler än en miljard människor lyfts ur extrem fattigdom. Jim Yong Kim, ordförande för Världsbanken, beskriver det som en av mänsklighetens största bedrifter.
Enligt Världsbankens senaste statistik har den extrema fattigdomen sjunkit till 10 procent. Men trots det positiva med rapporten visar siffrorna också på en skrämmande utveckling – minskningen gäller inte alla.
Takten för fattigdomsminskningen saktar in, och människor i de mest utsatta låginkomstländerna och i länder drabbade av krig och konflikt halkar efter.
De senaste 25 årens mätningar har visat att fattigdomsminskningen har skett i en takt på cirka en procent per år. Nu har takten halverats.
I Afrika söder om Sahara, i Nordafrika och i Mellanöstern har utvecklingen bromsat in, vilket lämnar miljontals människor i extrem fattigdom.
Med dagens takt beräknar Världsbanken att målet att utrota den extrema fattigdomen till 2030 inte längre kan nås.
Bilden som Världsbankens rapport målar upp stärks också av den rapport som FAO, FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation släppte tidigare i höstas.
Rapporten visar ett oroväckande trendbrott där hungern ökar för tredje året i rad.
I länder söder om Sahara ökar bristen på livsmedelsförsörjning och 23,2 procent av befolkningen uppskattas vara undernärda.
Siffror som bör läsas mot bakgrund av den uppmärksammade rapporten ”Global Warming of 1.5°C” från FN:s klimatpanel IPCC om effekterna av den globala uppvärmningen.
I rapporten konstateras att samma länder skulle drabbas hårt om den globala medeltemperaturen ökar ytterligare, med bland annat drastiskt minskade skördar och förstärkta effekter av naturkatastrofer.
Fattigdom och hunger är komplexa frågor som hänger intimt samman. För att vända den negativa trenden krävs att det globala samfundet gemensamt investerar i att lyfta världens extremt fattiga.
I det arbetet måste Sveriges kommande regering vara pådrivande genom att fokusera på följande:
1. Jämställdhet är centralt för kampen mot den extrema fattigdomen.
FAO uppskattar att om kvinnor och män hade samma möjligheter och tillgång till resurser såsom mark skulle skördarna öka så mycket att 100-150 miljoner människor skulle slippa gå hungriga.
Sveriges kommande regering måste fortsätta vara en drivande kraft för feministisk analys så att strategier och åtgärder som syftar till att minska fattigdom och hunger når maximal framgång.
2. Hållbart jordbruk är avgörande.
78 procent av alla som lever i extrem fattigdom bor på landsbygden och majoriteten arbetar med jordbruk. Men jordbruket är redan idag extremt påverkat av klimatförändringar vilket får svåra följder för människors möjlighet att försörja sig.
Jordbruket måste ställa om till socialt, miljömässiga och ekonomiskt hållbara metoder.
Stödet till småskaliga jordbrukare är helt avgörande för att världen ska nå FN-målen att utrota den extrema fattigdomen och hungern till år 2030