Framtiden definieras nu

I går chattade jag en stund med Elizabeth Kwagala, som leder East Africa Farmers Federation, en organisation som samlar 20 miljoner afrikanska småbönder. Elizabeth är nu hemma med familjen på sin gård i Uganda, där hon bland annat odlar bananer. Hon skriver:

”Våra medlemmar drabbas hårt. Kollektivtrafik och andra transporter har förbjudits; människor uppmanas stanna hemma. Antalet smittade ökar varje dag. Jag känner panik.”

Ever Guillén, som är chef för vårt landskontor i Honduras, berättar om sammandrabbningar mellan polis och småhandlare som bryter mot utegångsförbud för att bland annat sälja grönsaker. Marknader har stängts, samtidigt som många måste hitta arbete varje dag för att själva kunna äta.

Från Zimbabwe mejlar Göran Forssén, som leder We Effects arbete i landet, att utegångsförbud har införts och att armén kommer att upprätthålla ordningen. Beskedet fick många stadsbor att tränga sig på de sista, överfulla, bussarna ut till släktingar på landsbygden.

Många länder har infört undantagslagar för att bekämpa viruset. Men begränsad rörelsefrihet hindrar inte bara smittan, det har också lett till ökade hot mot förföljda bondeledare.

Samma vecka som reseförbud infördes i Colombia mördades tre lokala ledare. Morden har fördömts av bonderörelser och människorättsorganisationer. Men varken internationella krav eller nationella rop på hjälp får något gehör i pandemins skugga.

Vi kan inte överblicka konsekvenserna av Corona-krisen, men tre saker vet vi med säkerhet:

1. Det är de som redan lever i fattigdom och utsatthet som kommer att drabbas hårdast. De har inte råd att bunkra mat, de saknar marginaler och statliga skyddsnät. Effekterna av pandemin har gjort de globala orättvisorna knivskarpt tydliga.
2. Krisen är global, därför måste också lösningarna vara det. Vi kan inte förhindra smitta genom att stänga länder och hoppas att problemen försvinner. Nu mer än någonsin krävs global solidaritet och samarbete över gränserna.
3. Krisen blottlägger sårbarheten i alla samhällen, inte minst när det gäller säker tillgång till mat. Vi behöver öka graden av självförsörjning. Då skapar vi större trygghet för människor i Sverige – men även i Filippinerna, Mocambique och Guatemala. Ökad självförsörjning bidrar också till minskad global hunger, minskad fattigdom, ökad rättvisa och en hållbar utveckling.

Den värld vi vill ha efter krisen definieras av hur vi agerar här och nu. Hungerkatastrofen i södra Afrika, förföljelsen av bondeledare i Latinamerika och andra svåra utmaningar finns kvar. Pandemin kommer att förvärra situationen för miljontals människor som redan har det svårt.

Vi vet inte var Corona-krisen kommer att föra oss; men vi vet att världen kommer att förändras. När vi i framtiden ser tillbaka hoppas jag att vi kommer att kunna säga att det var till det bättre.

Anna Tibblin, generalsekreterare We Effect.

Fakta:
We Effect arbetar med stöd från LRF med i 23 länder tillsammans med 200 lokala partnersorganisationer. We Effect arbetar för att utrota fattigdomen i världen genom att verka för jämställdhet, klimaträttvisa, hållbar utveckling och hjälp till självhjälp. Organisationen grundades 1958 och är världens största kooperativa biståndsorganisation.