När regeringen bröt tystnaden

Tystnad och inga möten, följt av ett otydligt regeringsbeslut som gör det omöjligt att planera vår verksamhet. Regeringen måste börja prata med oss. Så löd budskapet i vår debattartikel i Svenska Dagbladet som vi skrev under tillsammans med 16 av Sveriges största biståndsorganisationer.

Tisdagen innan jul var det riksdagsdebatt om biståndet. Samtliga regeringspartier lovordade det bistånd som bedrivas av folkrörelser. Budskapet var: minska stödet till FN, men värna stödet till civilsamhället. Två dagar senare fattade regeringen beslut om att skära i samtliga anslag som direkt berör vårt arbete, samt att begränsa Sidas möjlighet att teckna nya avtal.

Vi fick ingen förvarning; tvärtom.

När detta skrivs saknar vi beslut om vår finansiering från Sida. Vi vet att det blir nedskärningar, men har i övrigt inte fått någon information. Det innebär att vi får sätta partnerorganisationer på paus och arbeta med budgetscenarier och administration, istället för faktiskt biståndsarbete. Detta är inte kostnadseffektivt, det är dumsnålt och det är de utsatta människor som biståndet ska värna som drabbas.

We Effect är en strategisk partnerorganisation till Sida. Vårt ramavtal, som innebär att vi löpande granskas och nagelfars och mäts på effektivitet, är en kvalitetsstämpel på vårt arbete. Vi är mycket stolta över att kunna räknas till de mest förtrodda organisationerna i ett av världens främsta biståndsländer. Och det är just detta sätt att arbeta med civilsamhället som gör att det svenska biståndet rankas som ett av de mest effektiva i världen.

Vi har sökt biståndsminister Johan Forssell och hans statssekreterare under hela hösten med ett tydligt budskap: vi vill samarbeta. Vi välkomnar nya satsningar på handelsbistånd och vi välkomnar fokuset på klimatbistånd. Vi står redo att göra biståndet ännu bättre.

I onsdags bjöd biståndsministern in till ett första möte. Vi var 60 organisationer som tillsammans fick 90 minuter. Ministern bedyrade då vikten av dialog och effektivitet. Jag hoppas att det korta mötet är starten på en ny relation mellan oss – biståndets utförare – och regeringen.

Vi pratar inte i egenintresse, även om det kan kännas så. Vi är anförtrodda med det enorma ansvaret att lyfta människor ur hunger, fattigdom, rättslöshet och ojämlikhet. Och då är det vår förbannade plikt att också föra vidare deras talan när de inte kan höras.

Fortsättning följer.

Vänligen,
Anna