Rätt till mark hindrar hunger

Enligt en färsk rapport från FN var det 815 miljoner människor som under 2016 inte kunde äta sig mätta regelbundet. 155 miljoner av dessa var barn under fem år.

Den här veckan är internationella experter samlade i Stockholm för att diskutera markrättighetsfrågan. Den rör tillgången till och rätten att bestämma över produktiv mark för jord- och skogsbruk.

Rätten till mark, inte minst för kvinnor, är avgörande för livsmedelsförsörjningen i stora delar av världen. Det är därför viktigt och glädjande att dessa frågor uppmärksammas. Nu måste dock ord bli till handling.

70 procent av de fattiga i världen bor på landsbygden och är direkt eller indirekt beroende av jordbruk för att överleva.

I Afrika söder om Sahara är ungefär hälften av jordbrukarna kvinnor. De har i de flesta fall liten eller ingen beslutanderätt om marken de odlar. Staten, eller manliga släktingar, kan med kort varsel beröva kvinnorna deras mark och därmed deras – och deras barns – försörjning. Osäkerheten skapar oro i vardagen. Den gör dessutom att många inte vågar göra mer långsiktiga investeringar i jordbruket. Och utan investeringar krymper skördarna.

Läget för världens jordbrukande kvinnor håller dessutom på att förvärras. Klimatförändringar, konflikter, stora bolags uppköp av jordar, migration och urbanisering förstärker de redan djupgående orättvisorna. Och på grund av diskriminerande lagar och traditioner drabbas kvinnorna hårdast.

Om kvinnor i jordbruket skulle få samma möjligheter och tillgång till resurser som män, skulle skördarna kunna öka så att 100-150 miljoner människor skulle slippa att gå hungriga, enligt FN:s jordbruksorganisation FAO. Kvinnor har visat sig vara bättre än män på att bevara biologisk mångfald och skydda världens skogar och andra resurser. Kvinnor investerar mer i familjen, inte minst i utbildning, och därmed i sina barns framtid.

Vetskapen om kvinnors viktiga roll i jordbruket är långt ifrån ny. Ändå är de ofta förbisedda när vägar till effektivare och snabbare utveckling diskuteras. Och ändå finns det alltför lite data, både på nationell och global nivå, om kvinnors markrättigheter. Det försvårar arbetet med att försvara dem. Och fortfarande riktar sig ofta de reformer som ändå genomförs till hushållen, där äganderätten tilldelas familjeöverhuvudet, som oftast är mannen. Det leder till att kvinnor utestängs från jordbruksstöd och krediter för investeringar i jordbruket.

Det mönstret måste brytas. Bland annat måste privata företag och investerare, såväl som traditionella lokala ledare, förhindras att diskriminera kvinnor när det gäller rätten att använda, kontrollera och ärva mark. Här ligger ansvaret på staterna att ta bort diskriminerande lagar och motverka traditioner som förhindrar kvinnor att ha kontroll över mark och därmed över sina liv. Detta bör betonas i det svenska biståndssamarbetet med regeringar i berörda länder.

För att komma vidare är det också nödvändigt att direkt stötta kvinnorna och deras organisationer. Kvinnor som arbetar tillsammans stärker varandra. We Effect arbetar hårt för att hälften av Sveriges hela bistånd går till kvinnor. Vi vet att fattigdomsbekämpningen blir mycket mer effektiv då.

Nu ökar åter antalet människor som hungrar. För deras, och alla andras, skull måste kvinnors rätt till mark sättas i centrum.

Det är en viktig del i arbetet med att utrota hunger och fattigdom.

/Anneli Rogeman