Joyce sliter på fältet – mannen tar pengarna

Joyce Haweza kämpar för att få en egen inkomst och för att hennes dotter ska få en utbildning. Foto: Malin von Strauss
Joyce Haweza kämpar för att få en egen inkomst och för att hennes dotter ska få en utbildning. Foto: Malin von Strauss
Åtta av tio kvinnor i Zambia har inte makt över sin ekonomi. För Joyce Haweza, 29, betyder det hårt slit på fältet från tidig morgon till sen kväll. Men när det är dags att sälja skörden tar maken över. Inkomsten hamnar i hans ficka och han fattar besluten om hushållsekonomin.

– Ibland känner jag mig som en slav till min man. Det är inte rätt. Jag fortsätter kämpa för att få vara med och bestämma, säger Joyce Haweza.

Hon lever med sin make och två barn i byn Mabele i Zambia. De är småskaliga bomullsbönder och odlar dessutom majs, jordnötter och sojabönor. Trots att det är Joyce som ansvarar för familjens jordbruk är det maken som säljer skörden på den lokala marknaden och bestämmer över inkomsten. Orättvist? Ja visst. Ovanligt? Nej.

Kvinnor i Zambia jobbar främst inom den informella sektorn

I Zambia görs 70 procent av arbetet med bomull av kvinnor, samtidigt saknar runt 80 procent av landets kvinnor kontroll över sin ekonomi.

En del av förklaringen ligger i att de flesta kvinnor jobbar i den informella sektorn. Men det handlar också om traditioner. Joyce är förbannad. Samtidigt betonar hon att maken inte är elak, men att det tar tid att ändra på strukturer. Kvinnorna odlar grödor som ska ge familjen mat på bordet, i första hand majs. Männen sköter försäljningen av de grödor som ska säljas, som exempelvis bomull, och med inkomsterna följer också makten över hushållets ekonomi.

– Jag försöker göra min röst hörd hemma men det är svårt, säger Joyce.

De flesta kvinnorna i byn delar en liknande historia. Joyces väninna Lister Sokosi berättar hur maken ibland kommer hem från marknaden utan pengar.

– Jag ser inte röken av det vi tjänat och det är lönlöst att fråga var pengarna tar vägen. Det är min man som är familjens överhuvud, säger hon och slår ut med händerna.

Kvinnorna fortsätter kämpa

Men varken Lister eller Joyce har gett upp, utan kämpar för sin rätt till medbestämmande och en egen inkomst. De har gått med i studiecirklar där de har fått lära sig om företagande och ledarskap.

Om jag kan få igång en verksamhet kommer jag få mycket mer att säga till om.

Joyce har också lärt sig spinna och väva bomullen, som hon själv odlar. Sina nyförvärvade kunskaper hoppas Joyce ska kunna hjälpa henne i framtiden. Hon vill tillverka och sälja sjalar och dukar. Och hon är stolt över det hon lärt sig.

– Det här är något jag gör själv, det är min grej. Om jag kan få igång en verksamhet kommer jag få mycket mer att säga till om. Det är jag säker på, säger Joyce med eftertryck.

Säljer grönsaker på marknaden

Lister Sokosi har startat en liten grönsaksodling som hon sköter vid sidan om familjens huvudsakliga jordbruk. Hon säljer själv grönsakerna på marknaden och tar hand om inkomsten. Det går hennes man med på. Det handlar inte om några stora pengar, men det ger henne ett litet mått av självbestämmande och frihet.

– Jag har tagit saken i egna händer. Tack vare det jag lärt mig i studiecirkeln, berättar hon och sträcker på sig.

Med huvudansvar för familjens jordbruk, hem och 13 barn, kan dock Lister inte ta sig till marknaden särskilt ofta. Mabele är en isolerad och fattig by. Det tar en dryg halvtimme att ta sig dit på snåriga vägar från närmsta landsväg – om man kör. Lister promenerar.

– Visst är det tufft, men jag ger inte upp. Det är ett steg i rätt riktning, säger Lister nästan trotsigt.

Med stöd av We Effect ordnas studiecirklar för kvinnors makt

Studiecirklarna som Joyce Haweza och Lister Sokosi har gått med i organiseras av Cotton Association of Zambia, CAZ, som får stöd av We Effect. CAZ vill ge kvinnor större makt genom att öka deras kunskaper om hur affärer och ledarskap fungerar, så att de kan hävda sig mot sina män. Ett annat mål är att kvinnorna själva ska bli företagare. De får stöd att starta eget, budgetera och planera inköp och investeringar.

– Att kvinnor har tillgång till, och kontroll över, ekonomin är avgörande inte bara för kvinnors ekonomiska självbestämmande, utan också för hållbar utveckling. Det har positiva effekter för familjens välbefinnande och för fattigdomsbekämpning i stort, säger Bertha Bwalya från CAZ.

Att kvinnor saknar inkomst gör också att de inte har råd med insatser som skulle förbättra produktiviteten på fälten. Till exempel redskap och gödningsmedel. Idag har enbart 36 procent av 1,5 miljoner småskaliga jordbrukshushåll i Zambia tillgång till gödningsmedel.

Kvinnor har heller inte råd med gödningsmedel till de grödor de odlar utöver familjens huvudsakliga jordbruk, till exempel Listers grönsaksodling.

Kvinnorna inspirerar varandra

Svårigheterna har inte avskräckt Joyce som inspirerats av Lister och själv börjat odla grönsaker. Hon sätter mat på bordet och har nu också en liten inkomst att själv rå över. Men pengarna räcker inte på långa vägar för att täcka utgifterna i hemmet. Joyce betalar både skolavgifter åt barnen och alla nödvändigheter, som städ- och hygienartiklar.

– Jag önskar att min man också skulle spara, suckar hon och drar ihop ögonbrynen.

Men var tar pengarna vägen som maken har hand om då?

– I fickan, säger Joyce med ett snett leende.

Om kvinnorna skulle ha mer att säga till om gällande hushållsekonomin skulle hela familjen tjäna på det. Det är Joyce säker på. Kvinnor ser familjens behov på ett helt annat sätt än män, menar hon.

– Min dotter kommer behöva en utbildning. Jag jobbar stenhårt för att hon ska få det.

Kvinnors ekonomi i Zambia

  • 70 procent av arbetet med att odla bomull i Zambia görs av kvinnor, men som regel är det männen som säljer bomullen och bestämmer hur inkomsten ska användas.
  • Runt 80 procent av kvinnorna i Zambia saknar kontroll över sin ekonomi.
  • Runt 80 procent av Zambias kvinnor jobbar i den informella sektorn.
  • I Zambia saknar nära 70 procent av kvinnorna tillgång till finansiella tjänster.
  • Genom studiecirklarna når Cotton Association of Zambia, CAZ, ut till drygt 33 000 småskaliga jordbrukare.