För att komma till Machakos får man köra en och en halv timme på grus- och naturvägar. Överallt ser marken lite för torr ut. Även om det finns blomstrande träd här och där, är de inte vanliga, och ju längre man kommer, desto mindre frekvent blir grönskan.
Väl framme i Machakos möter kvinnor från We Effects lokala partnerorganisation Machakos Cooperative Union (MCU) upp. De har kommit för att berätta om We Effects olika projekt i området och vad de har lett till. Många av dem är relativt gamla: de äldre här i området har fått den tunga uppgiften att försörja familjen när de unga åker till staden i jakt på nya möjligheter. Några kvinnor sitter under samtalet och flätar korgar. Färgen på deras sisalhampa matchar landskapets beigea toner.
Vattenbrist är ett utbrett problem i området. Bonden Agnes Mathekas gård består i dagsläget till stora delar av improduktiv mark – inte på grund av bristande ansträngning, utan på grund av vattenbristen. Tidigare initiativ att få bukt med problemet har misslyckats. Agnes har till exempel betalat en rejäl slant för en konstgjord vattenkanal som skulle ha lett vatten från floden till hennes gård.
Men när floden torkade blev kanalen framför allt en uttorkad påminnelse om klimatförändringarnas obarmhärtiga effekter. Att äldre kvinnor som Agnes kämpar för att försörja familjen är en vanlig syn, varför We Effect arbetar för att engagera fler kvinnor i Machakos i jordbruket och se till att kvinnorna får resurser och kunskap som hjälper till att göra jordbruket mer lönsamt och klimatanpassat.
Agnes är, trots den torra mark hon kämpar med, hoppfull. Allt är möjligt, påpekar hon. Bland grannarna finns levande exempel på att det är möjligt att hitta sätt att bruka jorden trots vattenbristen. Kan de så kan jag, resonerar hon.
Redan 2002 startade Machakos Cooperative Union (MCU) en enklare spar- och lånegrupp som alla medlemmar bidrar till från sina respektive inkomster, och som man sedan kan låna från när man behöver. We Effect och MCU har också stöttat bönderna i kooperativet att få in sidoinkomster. Den nuvarande ordföranden Maria Munyoli var inte med från början, men när MCU började lära kvinnorna hur man väver korgar bestämde hon sig för att också gå med och lära sig det.
Ursprunget till korgtillverkningen var klimatförändringarna. När kvinnorna i kooperativet inte kunde odla eller sälja sina grödor som vanligt behövde de göra något annat för att täcka upp för inkomstbortfallet.
Korgarna tillverkas mestadels för export, men tyvärr har pandemin och dess stängning av gränser kommit i vägen. En korg som tidigare såldes för cirka tio amerikanska dollar säljs nu för två dollar. Problemen som bönderna i Machakos möter sträcker sig dock bortom pandemin.
Området lider som sagt av en stor brist på nederbörd. Det finns knappt en droppe att dricka – eller att odla med.
– Att gå till brunnen innebär mycket jobb. Man måste gå med två andra människor. En får då gå ned i brunnen och fylla vatten, en annan får passa vidare vattenbehållarna upp genom brunnen och en tredje får stå ovanför och ta emot. Och man måste gå sent på kvällen, för om man går på dagen är alla andra också där.
– Fast så sent om kvällen vet man inte vad som kan hända, säger Maria. Ett av de få alternativen som återstår enligt Maria är att köpa vatten. Men att köpa 20 liter vatten kostar 30 KES (cirka 2,50 kronor), vilket är en stor daglig utgift för fattiga familjer. Det kom inte mycket nederbörd förra året i Machakos, och i år är det ännu värre.
Vattenbristen gör grödorna gula och får dem att torka ut. I spåren av torkan följer växtsjukdomar, insekter och skadedjur som gräshoppor. De magra skördarna gör även att det saknas foder till korna – vilket kan tvinga människor att sälja sin boskap.
Maria berättar att vissa människor har sålt kor till samma pris som getter för att de inte kan mata dem. Resultatet blir en ond cirkel – om man inte säljer korna kan de dö av uttorkning och svält, och om man säljer dem har man inte djur till plöjningen man behöver göra. Till den dystra listan med problem kan även läggas risken att bränder startar i det torra klimatet och eldar upp husen.
Sådan är situationen i byn. Just nu håller kooperativet, med stöd från We Effect, på att sätta upp en sisalplantage, eftersom sisal är relativt resistent mot torka. Från plantagen kan sedan kvinnorna ta de fibrer de behöver för att fläta korgar.
En annan viktig åtgärd är att sätta in energibesparande jikos (traditionella vedspisar), som gör att byborna klarar sig med mindre kol än vad de brukar för sin matlagning – en viktig åtgärd i det trädfattiga landskapet.
We Effect har även bidragit med bananplantor, torktåliga frön och utbildning i nya odlingstekniker.
– Vi fick lära oss att göra köksträdgårdar genom att sätta plantorna i trånga utrymmen med hjälp av säckar eller nätmaterial och hälla i vattnet på plats. Och det behöver inte vara mycket vatten man häller i, utan det kan vara det som blir över från att diska.
