Kvinnor kan visst plöja

Det är långt kvar till jämställdhet på Filippinernas landsbygd. Men bondekvinnor som Roselyn Basalan håller på att ändra på det. Kvinnor kan inte plöja, det är för tungt. "Det kan de visst, jag kan ju det", kontrar hon.

– Här är mina grisar!
Roselyn visar upp sin nöffande sugga och en lång rad kultingar. Hennes prunkande gård ligger tusen meter över havet på ön Negros i Filippinerna. Här dominerar jordbruk och djurhållning som främsta intäktskälla. Inte sällan är det mannen i familjen som har ansvaret på gården. Men inte i Roselyns fall.

– Min man är i Manilla, han jobbar på en fabrik.

Roselyn har själv varit i megastaden för att söka lyckan. Men hon tröttnade på att bo i ett slumområde, på avgaserna, på att lönen ändå inte var så stor. På att människor mördas i gränderna. I president Dutertes krig mot narkotikan har närmare 20 000 människor dött, däribland många civila som hamnade i korseld mellan polis och misstänkta langare.
– Det var trångt, dyrt och riskabelt. I Manilla var det krig i gränderna.

Roselyn visar att kvinnor visst kan skörda

Hon bestämde sig för att på egen hand pröva lyckan där hon växte upp i stället. Hon för en tuff kamp mot bristande lönsamhet och åtskilliga stormar som förstör grödorna. Och en annan form av motstånd: fördomar om vad hon, en kvinna, kan och inte kan göra.
– Kvinnor kan skörda och väva, men inte plöja, det är alldeles för tungt, säger den manliga ordföranden i traktens bondeförening.
– Det kan de visst, jag kan ju det! svarar Roselyn blixtsnabbt.

 

 

Replikskiftet sker i ett möte med hennes grannar, vi pratar om väder, vind, skördar och om vad en man, respektive en kvinna, kan göra i jordbruket.

När vi är ensamma igen fortsätter hon berätta.
– Männen tror inte att jag som ensam kvinna kan odla eller sköta djuren, Att vara bonde. Men titta, det kan jag, se på alla mina bananer, min papaya, min kassava!

Hon är inte arg eller upprörd, hon skrattar mest. Men hon har ju trots allt fått rätt. Och tagit sig förbi det osynliga, men stenhårda, glastaket. Nu äger hon en liten butik, föder upp grisar och odlar. Själv.
– Alla morgnar börjar med att jag matar djuren vid femtiden. Sen går jag och öppnar min butik och håller öppet till lunch. Sen går jag till fältet.

Grisuppfödningen och butiken är ett resultat av en We Effect-stödd spara och låna-grupp. Roselyn med andra kvinnor och män i byn sparar tillsammans och på så vis möjliggör de att medlemmarna kan låna pengar till att investera i sina jordbruk.

Många kvinnor på Filippinerna får stöd av projektet

Spara och låna-gruppen domineras av kvinnor, både bland medlemmarna och de som är ledare inom gruppen. Den har blivit en hävstång för ökad jämställdhet i bygden. Och de är inte ensamma. Genom spara och låna-grupper på Filippinerna fick 2 500 kvinnor möjlighet att investera i sina jordbruk eller andra inkomstbringande företag, bara under 2017.

För att ekvationen ska gå ihop får Roselyn hjälp av sina föräldrar att hämta och lämna dottern på förskola.
– Jag hade aldrig kunnat vara en affärskvinna utan dom. Många andra kvinnor här kan inte jobba, de har inte tid. Att ta hand om barn och hushåll tar all uppmärksamhet.

Roselyn har blivit ett föredöme i byn. Andra kvinnor ser att de går att livnära sig på jorden, att ta mer plats i samhället, medan deras män arbetar i en fabrik i staden.
– Om jag är en bra ledare? Haha, nä det vet jag inte. Men jag försöker göra mitt bästa på gården, jag visar, snarare än berättar, hur jag gör. Det verkar uppskattas.

Fakta:
I de kooperativ och andra organisationer som We Effect stödjer på Filippinerna är idag 65 procent kvinnor på ledande positioner, det är en dubblering från 2014. Nu har 865 kvinnor olika ledande positioner inom kooperativ och partnerorganisationer som We Effect stödjer i landet.

I Filippinerna lägger kvinnor 84 procent av sin tid i hemmet på att ta hand om barnen, enligt den internationella arbetsorganisationen (ILO). Detta är ett stort hinder för kvinnors möjligheter att arbeta, och att tjäna egna pengar. Att kvinnan blir isolerad och utestängd från arbetsmarknaden gör henne inte bara beroende av sin man för försörjning, det går också ut över rätten att bestämma över sin kropp, sin hälsa och i princip – hela hennes liv. Bristen på jämställdhet gör att kvinnor, och i förlängningen barn och hela familjer, löper stor risk för matbrist och sjukdomar.