I kris och krig behövs stabila livsmedelssystem

Den här krönikan publicerades ursprungligen på landlantbruk.se.

Först kom covid, sedan kom kriget. Två kriser avlöste varandra och visar med all oönskad tydlighet vad Sveriges bönder har ropat i åratal – vi behöver en ny livsmedelsstrategi. Visst, när världsläget är lugnt, regnen faller när de ska, torkan uteblir och världsledare kommer överens är det kortsiktigt billigare att importera den mat som världen har att erbjuda. Men när det blir kris och krig så behövs stabila livsmedelssystem som bara ökad självförsörjning kan garantera. Det räcker inte att vara självförsörjande på morötter – svenska magar måste kunna mättas av svenska bönder i mycket större utsträckning än idag.

Detsamma gäller i än större utsträckning för världens fattiga länder. Där är marginalerna hos konsumenterna ännu mindre än här. En prischock i de svenska hyllorna leder i de flesta fall inte till mer än att man får byta svensk nötfärs mot dansk blandfärs och smöret mot margarin. Men i länder som Kenya, Sudan eller Somalia leder den snabbt till hungersnöd och akut fattigdom. Precis som vi behöver en livsmedelsstrategi som garanterar en högre grad av självförsörjning behöver världens utvecklingsländer samma sak.

Under det gångna året har uteblivna leveranser av vete, matolja och insatsvaror från Ukraina och Ryssland bidragit till en kometartad ökning av matpriser i bland annat Kenya. Deras importberoende från Ukraina och Ryssland hotar nu hela ekonomin. En vanlig kenyan lägger idag långt över halva sin lön på mat, vilket har lett till våldsamma protester med flera dödsoffer i huvudstaden Nairobi.

Dagens globala livsmedelssystem håller inte, varken i Sverige eller Afrika. Men det är de fattigaste som förlorar först och störst, framför allt kvinnor och barn. Därför var det med stor glädje jag läste i regeringens regleringsbrev för biståndet att Sverige nu äntligen ska prioritera tryggad livsmedelsförsörjning och hållbara livsmedelssystem i sin internationella biståndspolitik. Det är en livsviktig prioritering för att bekämpa hunger och fattigdom som vi på We Effect länge kämpat för. Nu hoppas jag att regeringen följer upp sina ord med satsningar.

Världens bönder behöver stöd med organisering, kompetensutveckling och nya investeringar som gör deras jordbruk mer produktivt och motståndskraftigt mot klimatförändringarnas extremväder. De behöver bättre möjligheter att få sina varor från gården till marknaden och till borden. Och kanske viktigast av allt; det måste bli en god affär att sälja sin mat lokalt och regionalt, i stället för globalt.

Precis som Sverige behöver sina bönder behöver världens utvecklingsländer sina.

Anna Tibblin, generalsekreterare för de kooperativa företagens biståndsorganisation We Effect