Krönika: Världens bönder måste förse oss andra med mat

Den här krönikan publicerades ursprungligen på landlantbruk.se.

I höstas besökte jag Kenya tillsammans med några av We Effects styrelseledamöter. Flera kom från LRF och Lantmännen. Styrelseledamöterna är eller arbetar med bönder och vi besöker bönder som We Effect arbetar med. Jag drabbas av samma upplevelse som alltid när våra svenska bönder möter andra bönder, oavsett var i världen. Oavsett land, kulturella skillnader och språkförbistringar, så sker alltid samma sak. En bonde möter en annan och en konversation uppstår som är lika ordfattig som den är innehållsrik.

Så snart vi klivit ur bussen och hälsat på bönderna vi besöker så splittras gruppen. Någon går in i ladan, en annan böjer sig för att gräva med händerna i jorden, medan en tredje hälsar på kon – ofta den enda som finns på gården – känner på juvret och luktar på fodret. Få ord yttras, alla förstår ändå. Sedan samlas besökarna och börjar ställa frågor. Ett möte äger rum och för såväl värd som besökare blir det ofta ett möte för livet.

Bönder delar en yrkesstolthet och djuprotad identitet, oavsett var de bor. Från sina första stapplande steg förenas de med marken och djuren de en dag ska ta ansvar för. Och de rår om sina marker och sina djur med all den kunskap och kraft som ärvts ned till dem i generationer. Allt för att andra ska få äta. Det är kanske inte så konstigt att bandet bönder emellan kan övervinna både kulturella och språkliga hinder – en bonde är en bonde.

Därför är det inte heller konstigt att We Effects medlemsorganisationer, Sveriges kooperativa bönder, är så engagerad i att hjälpa andra bönder när de har det tufft. Och nu har de det tuffare än på mycket länge.

Klimatförändringarna har bidragit till allt fler torra regnperioder. Kriget mot Ukraina har chockhöjt priset på gödsel och världsekonomin tär på alla marginaler. Bönder som brukat sin jord i generationer kan inte längre odla mat, varken åt sig själva eller andra. Och i jakt på försörjning tvingas de överge både sina gårdar och sin identitet. De är inte bönder längre. Nu kör de taxi, städar eller bygger hus i städerna.

Vi behöver göra mer för att hjälpa bönder i utvecklingsländerna. Svälten i världen ökar snabbt och för varje bonde som tvingas ge upp sin gård kommer vägen tillbaka göras längre och svårare. Världens bönder måste få bättre förutsättningar att fortsätta med vad de alltid gjort – förse andra med mat. I en global värld är livsmedelsbrist ett problem som annars kommer att sträcka sig över hela världen, hela vägen till oss. Snart har även vi färre varor på hyllorna.

Anna Tibblin, generalsekreterare, We Effect