Ett lyckat recept för kvinnors egenmakt

Lantbrukskooperativet Las Tablas i El Salvador. Foto: Liinu Diaz Rämö
Lantbrukskooperativet Las Tablas i El Salvador. Foto: Liinu Diaz Rämö
I lantbrukskooperativet Las Tablas i El Salvador hade kvinnor inget deltagande i det produktiva arbetet, ännu mindre i beslutsfattandet. Ett projekt för kvinnors ekonomiska egenmakt förändrade saker och ting.

– Förut tog jag bara hand om hemmet, lagade mat till min man, tog hand om barnen. Nu lär vi oss något nytt varje dag. Jag har lärt mig att kvinnors rättigheter måste respekteras, att män inte är bättre eller värda mer än kvinnor, berättar Berta Najarro – en av bagerskorna i kooperativet Las Tablas.

Miriam Ramos

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Hennes kollegor nickar instämmande. De känner alla igen sig i beskrivningen. Tidigare spenderade de flesta sina dagar hemma utan att gå på utbildningar eller möten. Ingen av de 16 kvinnor som arbetar i bageriet hade en egen inkomst.

– Min man gav mig pengar för det jag behövde i hemmet. Jag har aldrig haft något som är mitt eget, som jag kan spendera på vad jag själv vill. Efter bageriets första verksamhetsår fick vi 200 dollar vardera. Jag hade aldrig tidigare haft så mycket pengar i mina händer, säger Miriam Ramos och skrattar glatt.

Utbildning i jämställdhet

Allt började med utbildningar i kvinnors rättigheter, kooperativism och bakning. Kvinnorna utvecklade nya kunskaper och färdigheter och startade ett eget bageri. Med hjälp av We Effect har kvinnorna lärt sig mer om ekonomi och affärsutveckling, men även om sina mänskliga rättigheter. Genom ett riktat stöd kunde de köpa en ordentlig ugn, och kunde därmed utveckla sin verksamhet.
Att organisera sig, utbilda sig och ha en egen inkomst har förändrat deras liv på många sätt. Var och en av kvinnorna har sin egen historia om hur.

För Laura Ramírez, en av de yngsta i gruppen, har bageriet bidragit till bearbetning av en personlig sorg.
– Min man åkte till USA för att jobba och lämnade mig ensam med vårt lilla barn. Arbetet här har hjälpt mig att distrahera mig, tänka på annat.

Ana Guadalupe Aguirre menar att utbildningarna och bageriet räddat hennes liv.
– I min ungdom hade jag det väldigt svårt, jag var deprimerad, och ville bara avsluta mitt lidande. Två gånger försökte jag ta mitt liv. Inget annat spelade någon roll för mig, säger hon, andas tungt och fortsätter:
– Då hade jag inte dessa utrymmen där jag kan utvecklas. Jag var ensam, låst i en liten värld. Nu lever jag i en stor värld, säger hon med ett brett leende.

Att gå ihop, arbeta och följa verksamhetens och den personliga utvecklingen tillsammans har varit viktigt. Det har gett kvinnorna i bageriet ett större engagemang och förpliktelse.
– Att arbeta tillsammans och vara organiserad betyder mycket, det är huvudmålet för oss. Allt fungerar bättre om vi gör det tillsammans, än om vi skulle göra det individuellt. Det finns styrka i att vara enade, säger Ana Guadalupe.
– Det är också trevligt att ha den här gruppen. Vi har firat kvinnodagen och mors dag tillsammans. Då bakar vi en tårta i bageriet och bjuder med familjerna. Det ger oss samhörighet och håller oss motiverade.

Och med kvinnornas egenmakt kommer andra effekter. Nu deltar de mer i samhället. I kooperativet, som historiskt bara haft män som medlemmar, har en förändringsprocess inletts så att kvinnor också ska delta i organisationsarbetet. Införandet av en kvinnokommitté och ett ungdomsutskott har exempelvis underlättat kvinnors deltagande i formella beslutsprocesser.

För framtiden drömmer kvinnorna om en mer stabil plats att sälja på, idag måste de gå runt till närgränsande byar för att få sin produkt såld. En liten restaurang där de kan sälja sitt bröd och andra maträtter skulle vara bra. På så sätt kan de fortsätta bidra till familjernas ekonomi och sina barns studier. För även om bageriet för tillfället innebär mer arbete för kvinnor, är alla nöjda med att ha ett eget projekt, ingen är redo att lämna det.

– Visst har jag mer att göra nu och jag måste planera min tid bra för att hinna med allt. Men jag gillar det, för bageriet är något för mig. Det är inte ett till jobb som stressat mig. Jag går till bageriet för att ha kul med mina vänner, berättar Berta Najarro.