Sedan coronapandemin bröt ut har 56-åriga Jamia Salimo och hennes familj varit noga med att bära munskydd och hålla två fårors avstånd från andra när de är ute och arbetar på familjens åkrar. Deras gård ligger i byn Lussanhando i Niassa-provinsen i norra Moçambique, och de räknas till de över 70 procent av moçambikierna som i huvudsak förlitar sig på jordbruk och självhushåll.
– Vi lever på pengarna jag tjänar på jordbruket, och har tillgång till näringsrik mat från våra egna odlingar, säger Jamia.
Gröt tillsammans med grönsaker från trädgården
Hon luckrar upp den roströda jorden med en enkel hacka av trä och metall. På åkrarna odlar hon majs, bönor, potatis och sötpotatis, och i trädgården kring familjens hus av lera och halm odlar hon grönsaker som kål, sallad, morötter och tomater. Jamia, maken och de sju barnen äter gröt av majsmjöl till frukost. Till lunch tillagar de en styvare variant av majsmjölsgröt, och till middag ris. Till kolhydraterna äter dom grönsaker från trädgården.
– Våra största inköp är tvål, salt och matolja. Vi har alltid dessa tre hemma, för matolja tillför vitaminer och alla vet att mat utan salt smakar ingenting. Tvålen behöver vi för att hålla oss rena och se ordentliga ut, säger Jamia.
Följ med till Jamias jordbruk:
Två tredjedelar läggs på mat
Moçambikier som lever på landsbygden lägger i genomsnitt drygt hälften av sin inkomst på mat. De allra fattigaste, dit Jamia Salimo räknas, lägger nästan två tredjedelar av sina inkomster på mat. Trots detta räcker inte pengarna till en näringsrik och hälsosam kost. Nio av tio moçambikier har inte råd att äta tillräckligt bra mat. Det blir inte heller mycket pengar över till annat, som exempelvis investeringar i jordbruket, hemmet eller annan verksamhet. Tillgång till konventionella banktjänster saknas i stort sett helt, så om matförråden eller pengarna tar slut får man vända sig till familj och vänner i hopp om hjälp.
– De senaste månaderna har priserna i affärerna gått upp och jag har spenderat ungefär 1 000 meticais (motsvarande 120 kronor) på inköp per månad, berättar Jamia.
Sedan coronapandemin bröt ut är familjen noga med att tvätta händerna ofta. Ingen i familjen har blivit sjuk i covid-19, men det är psykiskt påfrestande att tänka på vad som skulle hända om någon blev smittad.
– Nu under pandemin har vi gått ut på åkrarna som vanligt på morgnarna för att arbeta. Sedan kommer vi hem för lunch och därefter har vi bara suttit här hemma eftersom man inte ska vara ute bland folk, berättar Jamia.
– Varje dag när jag är ute på åkern oroar jag mig för min familjs hälsa, men jag slutar aldrig att arbeta, tillägger hon.
På längre sikt utgör klimatförändringarna ett hot mot Jamia och andra småskaliga bönder i området. I mars och april 2019 drabbades Moçambique av två tropiska cykloner, Idai och Kenneth, med bara sex veckors mellanrum. Stormarna medförde förödande översvämningar längs den mellersta och norra kuststräckan i landet och påverka- de även Niassa-provinsen där Jamia bor.
– Klimatförändringarna har påverkat jordbruket, men vi har aldrig slutat att bruka jorden. Vi anpassar oss till förändringarna, säger Jamia.
Ökad produktion för att sälja på marknader
Hon är medlem i en organisation för lokala bönder, União de Camponeses e Associações de Lichinga, UCA. Den har till syfte att stötta bönderna för att öka deras produktivitet och matproduktion och därmed förbättra böndernas levnadsförhållanden och motverka fattigdom. Det gör UCA bland annat genom att sprida kunskap om hur exempelvis bevattningsteknik, fiskodling och biodling bidrar till ett hållbart jordbruk, samt genom att ordna marknader där bönderna kan sälja sina produkter. Genom försäljning av sina jordbruksprodukter tjänar Jamia mot- svarande mellan 6 000 och 12 000 kronor per år.
– Vi tar en del av skörden till försäljning för att tjäna en inkomst, och sparar en del för att äta fram till nästa skörd, berättar Jamia.
Drömmar har gått i uppfyllelse
Genom UCA deltar Jamia också i en spar- och lånegrupp tillsammans med några andra bönder i byn. Var och en avsätter varje månad en liten summa pengar till spar- och lånegruppen, och sedan turas de om att ta ut större, sparade belopp när det behövs. Vid en kris kan medlemmarna låna från den gemensamma kassan och i takt med att besparingarna växer stärks medlemmarnas ekonomier. Jamia använder sina sparade pengar till större utgifter och investeringar i den egna verksamheten. På sikt planerar Jamia att bygga ett bättre hus till familjen, och eventuellt också köpa en motorcykel för att lättare kunna transportera sina varor till försäljning.
– Länge drömde jag om att dra in el i huset och det har jag nu, berättar Jamia.
– Jag tror att vi kommer att tjäna ännu mer på vårt jordbruk i framtiden, för vi har en stabilare grund att stå på nu, säger hon.
