De som försvarar vår planet mördas
We Effect arbetar i fyra av de länder i världen där det sker flest mord på människor som försvarar sin mark och miljö: Colombia, Filippinerna, Guatemala och Honduras. 237 av de 331 mord på människorättsförsvarare i världen som dokumenterades under 2020 inträffade i dessa fyra länder.
De som försvarar rätten till land, miljörättigheter eller urfolks rättigheter är en särskilt utsatt grupp. Det beror bland annat på att konflikter om mark och naturresurser ofta utspelar sig i otillgängliga områden där storbolagen och deras bulvaner kan agera utan insyn.
Under 2020 rapporterades hela 227 dödliga attacker på personer som försvarar sin mark, sitt vatten och övriga naturresurser från att exploateras. Det är fler än fyra mord per vecka och det högsta antal registrerade dödliga attacker hittills. Den farligaste regionen av dem alla är Latinamerika, där 7 av de 10 länderna med flest mord på mark- och miljöförsvarare återfinns.
I takt med att klimatkrisen förvärras blir våldet mot de som försvarar sin mark och vår planet allt intensivare.
Bönder, urfolk och kvinnor är hårt utsatta när konflikter uppstår kring mark eller andra naturresurser som ekonomiskt starka aktörer vill exploatera. Lokalbefolkningen är i praktiken människorättsförsvarare eftersom de försvarar sin rätt till marken de brukar och skyddar miljön de lever i. Ofta är det internationella bolag som agerar med den nationella regeringens goda minne eller direkta stöd. Tydliga kopplingar mellan en korrupt stat och storbolag som kränker mänskliga rättigheter har påvisats i Honduras och Filippinerna.
Coronapandemin har drabbat bönder, urfolk och kvinnor på flera sätt. Deras möjligheter att försörja sig försämras ytterligare genom sämre tillgång till utsäde, svårigheter att nå marknader och en försvagad samhällsekonomi. Samtidigt ser vi att stater har använt sig av krisen för att införa, och allt för länge bibehålla, restriktioner gällande mötesfrihet och yttrandefrihet och en omotiverad ökad övervakning i syfte att tysta oppositionella röster. Många regimer har förbjudit protester med hänvisning till risken för smittspridning.
Guatemala: “Vi utsätts för våldsamma attacker när vi demonstrerar.”
Kvinnor som försvarar mänskliga rättigheter och förkämpar för kvinnors rättigheter är särskilt utsatta. Speciellt i Latinamerika hör kvinnliga klimataktivister till de mest hotade försvararna av mänskliga rättigheter. Utöver mord utsätts de för förtalskampanjer, misshandel och sexuella övergrepp. Fundamentalistiska strömningar i Latinamerika attackerar särskilt de sexuella och reproduktiva rättigheterna och kvinnors kroppar blir också ett omstritt territorium.
En annan särskilt utsatt grupp är urbefolkningar som, trots att de bara utgör 5 procent av världens befolkning, utgör mer än en tredjedel av de som mördas för att de försvarar sin mark och vår miljö.
För att ge en fördjupad bild av situationen i de 20 länder där We Effect arbetar har vi genomfört en enkät bland 13 organisationer vi samarbetar med. Dessa är medlemsbaserade bonde-, urfolks- och kvinnoorganisationer och frågorna gäller hot och våld kopplat till deras arbete. Enkäten gjordes under januari 2022 och genomfördes av säkerhetsskäl anonymt. De anonyma citaten i detta avsnitt kommer från medlemmar i någon av de 13 organisationer som deltagit i kartläggningen.
Utrymmet för det civila samhället krymper i samtliga länder. Fem av de tretton tillfrågade organisationerna ser på den utvecklingen med oro och ytterligare sju är allvarligt oroade. Sju organisationer uppger att deras medlemmar och personal hotas på grund av arbetet med att skydda rätten till mark att odla.
Flera organisationer pekar ut företrädare för statliga och lokala myndigheter, polis och militär, samt privata företag som de som hotar och hindrar dem från att utföra sina arbeten. Organisationerna vittnar om hur deras ledare och medlemmar utsätts för hot, våld, trakasserier, attacker, smutskastning och övervakning.
En majoritet av organisationerna nämner att nya säkerhetslagar begränsar deras yttrandefrihet och att dessa lagar gjort det svårare för dem att utföra det uppdrag som medlemmarna gett dem. Flera av organisationerna beskriver också en situation där regler och restriktioner försvårar deras arbete.
Uganda: “En ny lag har fått organisationer att utöva självcensur.”
Tre av fyra tillfrågade organisationer i Latinamerika uppger att de är djupt oroade över situationen som deras medlemmar och anställda möter. En organisation svarar att de känner viss oro. Hoten och förföljelserna och våldet drabbar inte bara de enskilda som utsätts, utan även organisationerna och i förlängningen även de mål de arbetar för att uppnå.
Utöver hot och våld visar enkätsvaren på förekomsten av riktade propagandakampanjer. I medier och på sociala medier framställs organisationerna som upprorsmakare som motverkar tillväxt och utveckling, eller i värsta fall terrorister. Kvinnor är särskilt utsatta. Tre av fyra latinamerikanska organisationer uppger att attackerna de utsätts för lett till att de förlorat en del av allmänhetens förtroende.
Honduras: “På sociala medier utmålas vi som en väpnad grupp.”
Alla organisationer efterfrågar en större internationell närvaro. De vill att det internationella samfundet uppmanar regeringarna att leva upp till de lagar, avtal och konventioner om mänskliga rättigheter som de skrivit under. De efterlyser också ökade resurser till ett utvecklingssamarbete med fokus på kooperativ och andra modeller för själv-hjälp.
Filippinerna: “Bönder anklagas för att vara kommunistiska rebeller.”
