Bakom siffrorna finns en sorglig sanning

Debattartikel publicerad i Omvärlden 22 november 2017

Det går åt fel håll. Hungern ökar igen. Därför måste vi bli fler som gör mer – och gör rätt saker. För att det ska kunna ske måste vi bli ännu bättre på att berätta om världen och utmaningarna på ett sätt som fler förstår.

Enligt en färsk rapport från FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation FAO var det under 2016 815 miljoner människor som inte kunde äta sig mätta regelbundet. Det motsvarar mer än hela Europas befolkning. 155 miljoner av dessa var barn under fem år. Antalet hungrande i världen, som tidigare har sjunkit år för år, har börjat öka. Det beror till en del på konflikter, men klimatförändringar spelar en växande roll. Vart och ett av dessa människoöden är ett misslyckande för oss alla.

Saknas kunskap om hur världen ser ut

Talen, alla miljoner, är svåra att greppa. Detsamma gäller – fast på ett annat plan FN:s globala hållbarhetsmål. Bara 36 procent av svenskarna känner till målen, enligt en undersökning som We Effect låtit Sifo göra. Ännu färre, 20 procent, tror att målen är möjliga att nå.

Bakom siffrorna finns en sorglig sanning. Det saknas kunskap om hur det ser ut i världen. Och om vad som kan och måste göras för att nå målet att vi till 2030 ska ha en värld utan fattigdom och hunger.

För att ändra på detta måste vi tala så att fler förstår. Vi får inte låta de viktiga framtidsutmaningarna drunkna i ett virrvarr av förkortningar och svårtolkade siffror. Vi måste berätta om människor och livsöden, och samtidigt presentera fakta och förklaringar som är begripliga.

Barn drabbas hårt när hungern ökar. Bilden är från Choma, Zambia. Foto: Anders Hansson.

Jämställdhet motverkar fattigdom

Låt mig börja med jämställdhet. Bara fyra procent i vår undersökning kände till att jämställdhet är ett av FN:s globala hållbarhetsmål. Det är en allvarlig kunskapsbrist (inte bara när det gäller att få stöd för en feministisk utrikespolitik).

För erfarenhet och forskning visar att satsningar på jämställdhet, att fokusera på kvinnor i utvecklingsländer, inte bara är en fråga om grundläggande rättigheter utan även effektivt för att motverka fattigdom och hunger. För att ändra förhållandena på riktigt måste åtgärder prioritera kvinnors rättigheter, inte minst till mark. Om kvinnor i jordbruket skulle få samma möjligheter och tillgång till resurser som män, skulle skördarna kunna öka så mycket att 100-150 miljoner människor skulle slippa att gå hungriga, enligt FAO.

Och kvinnor har visat sig vara bättre än män på att bevara biologisk mångfald och skydda skogar och andra resurser. Kvinnor investerar mer i familjen, och därmed i sina barns framtid. Ändå är de ofta förbisedda i utvecklingsagendan.

Kvinnor och barn hårdast drabbade

70 procent av jordens fattiga bor på landsbygden och är direkt eller indirekt beroende av jordbruk för att överleva. I Afrika söder om Sahara är ungefär hälften av jordbrukarna kvinnor, som i de flesta fall har liten eller ingen besittningsrätt om marken de odlar. Staten, eller manliga släktingar, kan beröva kvinnorna deras försörjning. Det skapar stor oro och leder till att många undviker att göra mer långsiktiga investeringar i jordbruket.

Problemen för jordbrukande kvinnor håller dessutom på att förvärras. Klimatförändringar, konflikter, stora bolags uppköp av jordar, migration och urbanisering förstärker de redan djupgående orättvisorna. Och på grund av diskriminerande lagar och traditioner drabbas kvinnorna, och därmed barnen, mest när kampen om marken hårdnar.

Om detta måste vi berätta. Om jorden de inte ärvde. Om resurserna och makten de inte får. Och vi måste berätta om det klart och tydligt. Ska vi uppnå målet att utrota fattigdom och hunger inom 13 år är det kvinnorna som måste få möjlighet att leda vägen.

Anneli Rogeman, vd We Effect