Analys: COP27 präglades av små framsteg och flera bakslag

Inga framsteg när det gäller att stoppa klimatförändringarna

UNEP:s rapport om utsläppsklyftor som lanserades vid COP27 visar att vi inte har någon trovärdig väg att nå 1,5-gradersgränsen. I stället är vi på väg mot en uppvärmning på långt över 2 grader vilket innebär en global katastrof. Slutdokumentet från COP27 innehåller mycket svag text om hur vi ska hålla oss inom 1,5-gradsgränsen och det är tydligt hur den fossila bränsle-sektorns närvaro och inflytande begränsar framstegen i denna fråga. I Sharm El Sheikh lanserades ett globalt arbetsprogram för hur man ska begränsa klimatförändringarna som ska starta direkt efter COP27s slut. Programmet kommer dock inte att etablera nya mål, utan kan snarare ses som ett verktyg för att hjälpa länderna att nå sina mål för utsläppsminskningar enligt deras nationellt fastställda bidrag (NDC). Sverige har fokuserat mycket på detta nya arbetsprogram, och vi kan bara hoppas att det kommer att leda till verkliga och ambitiösa utsläppsminskningar.

Välkomnande steg framåt när det gäller hållbart jordbruk och tryggad livsmedelsförsörjning

Under COP27 fattades äntligen ett beslut om det så kallade Koronivia arbetsprogramet om jordbruk efter att ha varit försenat sedan Glasgow. Beslutet lyfter fram viktiga saker som agroekologi, naturgödsel, tryggad livsmedelsförsörjning samt hållbar mark- och vattenförvaltning. Koronivia har varit oerhört viktigt för att öka kunskapen, medvetenhet och forskning om jordbruk i relation till klimatförändringar samt att mobilisera kraft för att klimatsäkra jordbruket och trygga livsmedelsförsörjning. Beslutet uppmanar parterna och andra intressenter att öka insatserna för att främja ett hållbart jordbruk, bland annat för att stärka ursprungsbefolkningens och lokalsamhällenas roll, särskilt kvinnor och ungdomar, i syfte att utrota fattigdomen och trygga livsmedelsförsörjning.

Ett nytt fyraårigt arbetsprogram för dessa frågor fastställdes. Det nya programmet kommer att fokusera på hur man kan arbeta vidare med genomförandet av lärdomarna från Koronivia. Utöver detta kommer en global portal där information om projekt, initiativ och strategier för att öka möjligheterna till genomförande av klimatåtgärder inom jordbruk och tryggad livsmedelsförsörjning kan delas.

Detta är ett viktigt beslut, och särskilt viktigt att det innehåller skrivningar om agroekologi som vi hoppas kan leda till att flera projekt som implementerar agroekologiska principer börjar genomföras. Vi är dock oroade över att beslutet är beroende av finansiering och uppmanar därför till att öka finansiering för hållbart jordbruk och för att kunna genomföra besluten. Jordbruk och tryggad livsmedelsförsörjning är oerhört viktigt ur ett klimatperspektiv och en nyckelfråga om vi ska nå de mål som fastställts i Parisavtalet, både när det gäller utsläppsminskningar och stärkt resiliens.

Mer fokus och finansiering till klimatanpassning behövs fortfarande

Värdlandet Egypten hade redan före COP27 sagt att de ville fokusera mötet på anpassning och resiliens. COP27 kallades för den ”afrikanska COP:en” och anpassning är en nyckelprioritering för dessa länder eftersom de flesta afrikanska länder inte ansvarar för någon betydande del av de globala utsläppen, men är extremt sårbara och utsatta för klimatförändringar. Klimatanpassning har historiskt sett fått mindre uppmärksamhet och finansiering än utsläppsminskningar, och denna COP var en möjlighet att ändra på detta. Under COP27 pågick förhandlingar om nationella anpassningsplaner (NAP) och om arbetsprogrammet för det globala målet om anpassning, det så kallade GLASS-programmet.

Förhandlingarna om GLASS kommer inte att avslutas förrän vid nästa COP, så framstegen i fråga om hur man definierar, mäter och följer upp anpassningsframstegen måste vänta till 2023. Under förhandlingarna inom GLASS nämndes dock mat och jordbruk, försörjningsmöjligheter och biologisk mångfald som teman som kan beaktas i den ram som ska fastställas nästa år. We Effect välkomnar detta, men uppmanar också nationerna att överväga bostäder som ytterligare ett tema som bör tas i beaktning. Många bostäder förstörs eller skadas allvarligt vid cykloner, orkaner och översvämningar. Ökade värmeböljor och höjda havsnivåer sätter också press på behovet av att anpassa bostäder, deras omgivande habitat och annan viktig infrastruktur för att skydda den mänskliga rättigheten till ett adekvat boende och habitat.

När det gäller de nationella anpassningsplanerna noterades att endast 40 länder för närvarande har lämnat in en nationell anpassningsplan. Det är oroväckande att så många länder inte har någon nationell plan med tanke på de enorma anpassningsbehoven som redan finns och som bara beräknas öka. Flera länder uttryckte utmaningar med att upprätta en nationell anpassningsplan på grund av brist på finansiering och stöd från den gröna klimatfonden (GCF). Därför behöver utvecklade länder, som Sverige, fortsätta att tillhandahålla finansiering för anpassning – detta är en fråga om klimaträttvisa.

Skador och förluster – historiskt beslut som saknar verklig betydelse

Skador och förluster kom äntligen upp på dagordningen efter stora påtryckningar från civilsamhället och de mest sårbara länderna. Efter långa förhandlingar fattades ett beslut om att inrätta en ny fond, men utan tydliga åtaganden om finansiering kommer fonden inte att göra mycket för att uppnå klimaträttvisa. Så länge som det inte sker verkliga utsläppsminskningar kommer ingen finansiering i världen att kunna kompensera för de förluster och skador som världen kommer att uppleva.