Biståndet kan inte bara gynna svenska intressen

Debattartikeln publicerades ursprungligen på Expressen.se

Den nya regeringen har valt att lägga biståndet och utrikeshandeln under en ministers ansvar, Johan Forssells. Regeringen vill skapa fler synergier mellan svensk handelspolitik och det internationella utvecklingssamarbetet. Det är ett nytt och oprövat grepp i svensk politik som kommer med både möjligheter och risker.

Det svenska biståndet går redan i dag till verksamhet som ska främja handel. Inom We Effects verksamhet så tar vi varje år farväl av nya bönder som genom vårt samarbete blivit självständiga och självförsörjande i starka kooperativa nätverk.

De är bönder som både levererar mat och genererar inkomst och arbete i några av världens absolut fattigaste och hungrigaste länder. Men deras mat går också på export, till länder som Sverige.

Viktiga tillskott

Exporten av exempelvis kaffe och bananer bidrar med viktiga tillskott till dessa länders ekonomiska tillväxt, men också till Sveriges. Det finns otaliga exempel på hur bistånd lett till utveckling som skapat ny handel och för oss i den kooperativa rörelsen ligger det i vårt DNA att skapa just goda, rättvisa handelssamarbeten.

I detta finns det en otrolig potential att vidareutveckla biståndet. Lyckas man främja en svensk handel som tar vid där utvecklingssamarbetet slutar, med fördjupade diplomatiska kontakter, med schysta handelsavtal, med investeringar i företag och lokal kompetens så kan handelssamarbetena vara det som cementerar den utveckling som biståndet inlett.

Men jag vill lyfta ett varningens finger. Biståndets principer, där mottagarens rättigheter och väl står i centrum, får aldrig glömmas bort eller tummas på. Biståndet är inte ett påtryckningsmedel för att styra andra länders politik, det är inte en valuta att köpslå med.

Sårbara människor

De som tar emot svenskt bistånd gör det inte baserat på svenska affärsintressen, utan på grund av deras behov och rättigheter. Biståndet och handeln kan bara löpa jämte varandra så länge det görs med mottagarnas bästa för ögonen.

Man får aldrig glömma att på andra sidan av varje biståndspolitisk prioritering står mycket sårbara människor i akut behov av vårt stöd.

Biståndet måste också röra sig i takt med utvecklingen i världen. Just nu har vi flera parallella kriser som tillsammans utgör en smältdegel för fattigdom, hunger och nya konflikter. Då måste biståndet anpassas efter det.

Bra med resurser

Och även om det i grunden är bra att mer resurser ges till svenska civilsamhället så vore det oklokt att i det här läget helt offra de viktiga samarbeten vi har genom FN. Deras unika och särskilda roll att bistå vid akuta konflikter, naturkatastrofer och liknande kan vi aldrig ersätta.

Biståndet, precis som annan politik, mår bra av att utvecklas. Nya idéer ska välkomnas och prövas och så även denna.

En bra plats att börja vore just jordbruksstödet där intima kopplingar mellan bistånd och handel redan finns samtidigt som det är den sektor som är närmast kopplad till den stora majoriteten av fattiga människors levnadsvillkor och försörjning.

Låga ambitioner

Sverige har tyvärr länge haft jämförelsevis låga ambitioner när det kommer till jordbruksstöd. Detta trots den nytta som det småskaliga jordbruket bidragit med till såväl hunger- och fattigdomsbekämpning som klimatomställningen och ekonomisk utveckling.

Nu när ekonomier i framför allt södra och östra Afrika sviktar samtidigt som hungern ökar är det viktigare än någonsin att utveckla dessa länders förmåga att producera mat och stärka sin ekonomiska självständighet. Därför har vi på We Effect länge krävt ett starkare jordbruksstöd än de tre procent av budgeten det får i dag.

Det är hög tid att utvecklingsländerna själva får makten över sin egen matproduktion och handel.

Anna Tibblin generalsekreterare för We Effect, de kooperativa företagens biståndsorganisation