Daniel lever under ständigt hot

Daniel Pascual beskriver hur ett fåtal personer i Guatemala äger en stor majoritet av all mark. Framför allt handlar det om bördig odlingsmark som används för odling av exportgrödor. Samtidigt saknar en majoritet av befolkningen på den guatemalanska landsbygden sysselsättning och kan knappt förse sina familjer med mat.

Enligt Daniel Pascual har den ojämlika fördelningen av mark en historisk förklaring. Det är framför allt en fråga om att landets urfolk vägras rätten att äga och bruka marken. Det gjordes ett försök att komma tillrätta med problemet efter inbördeskriget 1960–1996, men det resulterade inte i något konkret. CUC har kämpat i 20 år för att den omfattande jordreform som utlovades efter kriget ska genomföras. Eftersom inget händer ockuperar organisationens medlemmar mark som de efter grundliga studier inte anser har en rättmätig ägare.

– Men ofta är också privata företag intresserade av marken. De vill anlägga en gruva eller producera till exempel palmolja, varför våra ockupationer ofta leder till konfrontationer. Vi blir förföljda, svartmålade, fängslade, utsätts för våldsamma avhysningar och mördas. Våldet utförs av såväl militär och polis, som företrädare för privata säkerhetsföretag, säger Daniel Pascual.

Attackerna på CUC och andra organisationer som kämpar för tillgång till mark i Guatemala sker ofta med statens och rättsapparatens goda minne. Därför har CUC vänt sig till den Interamerikanska kommissionen för mänskliga rättigheter, och även till internationella organisationer, för att få stöd.

– Det handlar om mer än bara rätten till mark. Det handlar om grundläggande rättigheter som tillgång till hälsovård, utbildning, infrastruktur, transporter, tak över huvudet och sysselsättning, säger Daniel Pascual.