Rätten till mat – en växande orättvisa

Den här krönikan publicerades ursprungligen på landlantbruk.se.

Vad är egentligen mattrygghet? Det är ingen enkel fråga att svara på. För de allra flesta går nog tankarna direkt till hungersnöd eller rent av svält. Det är ju den värsta formen. Men det är bara toppen på ett isberg, där vi och våra politiker ofta glömmer den gigantiska isbiten som vilar under vattenytan.

För att ge proportioner åt detta så lever cirka 580 miljoner människor i världen med akut matbrist – så lite mat att deras hungriga kroppar inte kan upprätthålla sina basala funktioner. Det är ett livsfarligt tillstånd. Men samtidigt lever ungefär en tredjedel av jordens befolkning i matotrygghet. Då handlar det inte om att de inte har mat nog att överleva, utan att de får för lite eller för dålig mat för att kroppen ska fungera som den ska.

När jag besöker de länder där We Effect arbetar så är det främst matotrygghet vi möter, även om svälten ofta bara är en dålig skörd bort. Jag ser hur barn som ska växa, leka och lära sig, går till skolan utan frukost i magen. Till lunch äter de en bit ”ugali”: en ganska smaklös degklump av sammanpressad majsstärkelse. Majs är ofta även middagens huvudingrediens, ibland ackompanjerat av bönor – eller en bit kyckling om man har tur.

Det är ingen svält vi talar om. Men den näringsfattiga kosten har allvarliga effekter på barns utveckling. Inte nog med att de inte får tillräcklig energi för att vara koncentrerade i skolan, de får inte tillräcklig näring för att deras hjärnor och kroppar ska utvecklas i den takt de bör och deras immunförsvar blir försvagat. Det kan innebära att barn växer upp till vuxna med kroniska skador: utan kraft eller förmåga att arbeta. Som blir fastlåsta i fattigdom.

Matotrygghet och näringsbrist sprider sig just nu snabbt, även i medel- och höginkomstländer som USA och i Europa. Infektionsläkaren och forskaren Chris Van Tulleken berättar i sin bok ”Vad vi äter” om hur ultraprocessad mat blir allt vanligare och billigare samtidigt som riktiga, lokala råvaror blir dyrare. Detta har lett till att barn från ekonomiskt ansträngda familjer även i vårt välmående land faktiskt lider av näringsbrist.

Mat är en rättighet. Inte bara tillgång till tillräckligt med mat för att överleva, utan tillgången till näringsriktig mat som håller oss friska och krya. Det oroar mig hur problemet snarare ökar än att minskar, såväl i östra Afrikas fattiga byar som i svenska utanförskapsområden.

Tillgången till och kunskapen om näringsriktig mat har blivit allt mer av en klassfråga. Det är en dold orättvisa vi måste prata mer om – globalt och lokalt.

Anna Tibblin, generalsekreterare We Effect