Coronakrisen: Vänd tystnaden till ett globalt vrål

Anna Tibblin, generalsekreterare We Effect

Sedan ett par dagar arbetar jag hemifrån. Trygg. Isolerad, men med bra internet. Och oändligt tacksam över att leva i ett land där jag kan lita på att myndigheterna gör vad de ska och där politiken – brister till trots – inte kommer att köra över medborgarnas grundläggande rättigheter och behov.

Tänk att kunna säga så med absolut säkerhet. Jag kan det. Vi kan det.

Jag har haft förmånen (även om det inte kändes så just då) av att få jobba med krisledning i flera svåra situationer. Jag har evakuerat personal, fått utvisningsbeslut, gömt människor från beväpnade miliser, hanterat korrupta domare… och andra saker som vore de hämtade ur en sämre äventyrsfilm.

Jag har haft tur; det har gått bra.

Och jag har alltid vetat att jag har det yttersta privilegiet. Jag kan åka hem. Lämna det besvärliga bakom mig. Landa tryggt på Arlanda och fortsätta leva som om inget hänt.

Men denna kris är global. Det finns ingenstans att fly. När jag skriver detta har Corona-epidemin nått 20 av de 24 länder där We Effect och Vi-skogen arbetar. Jag följer utvecklingen från mitt köksbord; i tät dialog med kloka kollegor i ett slags digitalt krigskabinett där vi till och med fikar online.

På samtliga våra regionkontor jobbar kollegorna hemifrån. Vi förbereder oss för att ställa om verksamheten för att möta ändrade behov hos våra lokala partnerorganisationer. Det är svårt att inte kunna planera; att knappt kunna gissa. Det enda vi egentligen vet är att världen har förändrats.

Svårast är att titta på spridningskartan över Afrika och veta att det finns stora mörkertal, men ändå hoppas att det är möjligt med ett Corona-light. Genom åren har jag mött hundratals, kanske tusentals, människor som tvingas kämpa varje dag för sin överlevnad. Människor som råkade födas någon annanstans än Sverige. Människor med ett namn, en historia och med hopp om ett bättre liv. Det är dessa människor – de som redan har det svårast – som kommer att drabbas hårdast av effekterna av Covid-19.

Sveriges fokus är på svensk beredskap. Det är naturligt och självklart. Men någon gång snart kommer allt detta konstiga att övergå till vardag; vi kommer att vänja oss. Då blir det ännu viktigare att komma ihåg att krisen är global – liksom dess konsekvenser. Var du råkar födas spelar roll.

Människor som lever i utsatthet i fattiga länder har ingen egen röst i den svenska debatten. Därför måste vi hjälpas åt att bryta tystnaden, särskilt nu när vårt fokus är inåt, mot de människor som finns närmast. Så låt oss inte bara sjunga på våra balkonger, utan skrika så högt vi kan. För nu mer än någonsin behövs ett globalt vrål.

 

Av

Anna Tibblin