Vi kämpar för världens största landreform

Den här debattartikeln publicerades ursprungligen på landlantbruk.se.

Kvinnor är fattigare än män, de får ofta mindre mat och erhåller färre rättigheter. De gör också en stor del av allt arbete inom jordbruket globalt, men äger endast 20 procent av marken. Vi kämpar för världens största landreform – det är en fråga om jämställdhet.

Jämställdhet och rätten till mark är nära sammanlänkade. Idag gör kvinnor majoriteten av arbetet på jordbruken i utvecklingsländer, men trots detta äger de mycket sällan marken och har begränsad bestämmanderätt över jordbrukets förtjänster. Det gäller både för de som odlar sin egen mat och för de som lönearbetar inom lantbruket. Det måste ändras.
När maten varje kväll serveras runt miljontals matbord runt om i världen är det ofta kvinnorna som äter sist, minst och sämst. Detta trots att de oftare än inte både har odlat och tillagat maten. Detta blir speciellt tydligt i de familjer som har mycket knappa resurser. Det är en orättvisa som bygger på såväl brist på resurser som diskriminerande sociala normer och föreställningar om kvinnor och män.

Roten till problemet är fattigdom och ojämställdhet. Problemen förvärras av att kvinnor ofta inte har bestämmanderätt över varken pengarna, marken de odlar på eller maten de skördar. Så ser det ut, trots att en mer jämställd fördelning av resurserna ofta gynnar hela familjen, barnens tillgång till näringsriktig mat och minskar våld i hemmet. Det finns med andra ord fler skäl än rättvisan själv för att kvinnor ska få rätt till mark och andra ekonomiska rättigheter.
I regeringens reformagenda för biståndspolitiken pekas kvinnors egenmakt ut som en prioritet. Regeringen har också sagt att trygga livsmedelssystem är en viktig prioritet i kampen mot hunger. Det är viktiga och bra prioriteringar som vi ropat efter länge.

Här är våra medskick till regeringen när de nu ska implementera reformagendan i biståndets olika strategier:

• Kvinnors rätt till marken de brukar måste stärkas. Det kan göras på en mängd sätt, på politisk väg inte minst. Men det handlar också om pengar och att se till att stöd till småskaliga jordbruk når hela vägen fram till den kvinnliga bonden.
• Kvinnors egenmakt börjar i deras ekonomiska rättigheter. Det finns gott om evidens att hela familjen gynnas när kvinnor får mer pengar. Därför borde regeringen fokusera satsningar på utbildning för kvinnor, kvinnligt småföretagande och kvinnlig affärsutveckling. Speciellt på landsbygden.
• Utan tillgång till finansiella tjänster såsom lån och krediter är det svårt att driva ens små verksamheter. Kvinnor är ofta exkluderade från de formella banksystemen. Det behövs ansträngningar för att bryta den utestängningen där det går och skapa alternativ där det inte går. Kvinnors spar- och lånekooperativ är en enkel men otroligt effektiv lösning som bör få större fokus inom biståndet.

Anna Tibblin 
generalsekreterare för de kooperativa företagens biståndsorganisation We Effekt

Ann Charlott Folkesson, styrelseordförande för We Effect

Johan Nyhus, Förbundsordförande för HSB, styrelseledamot We Effect

Erica Lundgren, Styrelseledamot för OK-föreningarna, styrelseledamot We Effect

Lina Öien, Chef Hållbar Utveckling på Riksbyggen, , styrelseledamot We Effect

Anna Carlström, kommunikationsstrateg för Lantmännen, styrelseledamot We Effect

Ola Fernvall, kommunikationschef för Folksamgruppen, styrelseledamot för We Effect